Fyra Byar NOAK 10 år

Fyra Byar NOAK firade 10 med brunch för byborna

Fyra Byar NOAK firade sina 10 verksamhetsår med att bjuda in byborna på söndagsbrunch. Nästan 100 bybor njöt av att en söndagsmorgon inte själva behöva ordna med frukost och lunch, utan tog för sig av det digra buffetbordet. Styrelsen gladde sig över att så många hörsammat  inbjudan och konstaterade att man igen en gång lyckats med olika sorters gränsöverskridning. Bland gästerna fanns såväl äldre som yngre bybor, svenskspråkiga och finskspråkiga och sådana som bott redan länge i trakten och sådan som flyttar in först under de senare åren. Svante Kiljander, som verkade som föreningens första ordförande, och Siv Lund, som var ordförande under den kanske tuffaste tiden då Hommansby skolas öde beseglades, förundrade sig över hur snabbt 10 år kan gå och över hur mycket man hunnit med under den tiden. Skrattande drog de sig till minnes hur föreningens grundande medlemmar tog pengarna ur egen ficka för att bjuda byborna på den allra första Forneldarnas natt, ett lån som föreningen dock ganska snart kunde betala igen. Föreningen grundades 16.10.2002 i skidstugan i Andersby, men det första namnförslaget, Fyra Byar, godkändes inte av registerstyrelsen eftersom en sådan förening redan existerade. En av de grundläggande medlemmarna, Harry Törnqvist, föreslog då att man skulle sätta till namnet NOAK. Namnet kommer från den andra bokstaven i de fyra byarnas namn som hör till föreningens verksamhetsområde. Från början verkade föreningen över kommungränsen med två byar, ANdersby och HOmmansby, i Liljendal och två byar, TAvastby och SKinnarby i Pernå. Den grundläggande tanken med en byaförening, trots de redan många existerande föreningarna på orten, var de orosmoln som började hopas över byarnas gemensamma skola, Hommansby skola. Efter en seg kamp drogs skolan i varje fall in för fyra år sedan. Siv Lund säger att åren som ordförande var fartfyllda och roliga, men tömde nog också batterierna i och med den intensiva kampen för skolans fortbevarande. Hon säger i alla fall att hon aldrig behövde känna sig ensam i sitt arbete, utan alla var med och jobbade lika hårt. ”Tyvärr ser det ut som vi var en föregångare och det är med sorg i hjärtat man läser om nya indragningshot” säger hon, ”men jag hoppas det inte går lika dåligt för dem trots att tiderna är svåra.” Både Kiljander och Lund säger sig vara glada över att föreningen hittat sin egen nisch efter skolkampen. Föreningen behövs som en koordinator mellan de övriga föreningarna och den verksamhet man har idag riktar sig kanske mera till bybor oberoende av t.ex. ålder. Från början har man också klart beslutat att inte konkurrera med den verksamhet som ordnas av de övriga föreningarna. Som exempel nämner det nuvarande projektet med att samla in material för en bok med minnen från de fyra byarna. Dessutom ordnar föreningen regelbundet utfärder och teaterresor. I våras ordnades en utfärd till bl.a Arabia och Ateneum och i augusti en Förbudstidskryssning från salutorget i Helsingfors. Efter en andningspaus på ett år är Lund igen med i föreningens verksamhet, nu som suppleant, och hon säger sig trivas bra med att igen kunna bidra men denna gång lite mera från sidan om. I ett bord sitter Hans och Britt Widell, Birgitta Kiljander, Ove och Maj-Gret Lund och Kalle och Anna-Ulla Silander. De deltar alla gärna i de olika evenemangen och resorna som ordnas och är glada över att föreningen bjuder på brunchen. ”Det är roligt när det ordnas sådant där man kan samlas och träffa övriga bybor, det blir ju inte annars så mycket av det mera”, säger Hans Widell. Anna-Ulla Silander nämner förbudstidskryssningen och också bokprojektet intresserar dem.  Vid ett annat bord träffas Valborg Widell, Karl-Ossian Lindfors och Erik Widell. De håller med det som sagts i bordet bredvid och Lindfors påpekar, att många saker skulle vara ogjorda utan Fyra Byar NOAK. Också Valborg Widell är en ivrig medresenär på de olika utflykterna, ”det är så roligt när också vi gamla får komma med”, säger hon med glimten i ögat. Att byaföreningen verkar för alla åldrar syns i bordet där några av ungdomarna låter sig väl smakas. ”Det är bra att någon håller igång på landsbygden”, svarar han på frågan om byaföreningens verksamhet behövs. ”Och inte säger man ju nej till ett gratis morgonmål heller”, skrattar han. Emma Malm och Dennis Bäckman håller med. ”Det är bra att landsbygden hålls levande, och folk kunde gärna ställa upp ännu mer. Tyvärr är det ju så att alla tycker att det är roligt när det ordnas något, men ändå ställer de inte upp sedan när det väl ordnas. Visst finns det ju också många andra föreningar i byarna och lite blir det ju att de som är med är med överallt. Men byaföreningen behövs för sammanhållningen, de andra föreningarna har sin egen nisch”, säger de. Vid följande bord håller familjen Heiskanen med. De representerar den växande andelen finskspråkiga i bygden och har flyttat till Hommansby för några år sedan. ”Idén med brunchen är rolig”, tycker de. Överlag säger de sig att blivit väl bemötta av alla och aldrig känt sig ovälkomna eller att de skulle ha blivit lämnade utanför på grund av språket eller för att de är nyinflyttade. Och mamma Leena är t.ex. styrelsemedlem i ungdomsföreningen, den första helfinska, tror hon själv, och pappa Teemu fungerar som föreningslokalens gårdskarl. Hela familjen ställer gärna upp då det ordnas något, både som deltagare men också som hjälp för arrangörerna. De säger sig vara förvånade över hur mycket aktiviteter det ordnas för t.ex. barnen men också för de vuxna i byarna. ”Och talkoandan, den är otrolig här fortfarande”, säger de. ”Och långt är det ju också frågan om det egna engagemanget och hur aktiv man själv vill vara”, säger Teemu Heiskanen och får medhåll av Leena. Förutom att äta kunde man titta på en fotoserie från olika evenemang i byarna, bläddra i klipp- och fotoböcker och diskutera bokprojektet med Roger Norrgård, som under sommaren gjort intervjuer och samlat in material för boken. Boken ska inte bli historik i dess egentliga bemärkelse, utan kommer mer att handla om minnen från de fyra byarna genom tiderna. Fyra Byar NOAK’s första minnen är nu 10 år gamla, och mer minnen lär det bli, åtminstone om man ska tro på diskussionerna kring borden där byborna gärna ser att föreningen fortsätter sin verksamhet.